Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRALLING tral3iŋ2, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. slang (månsing) trajling, tralling (jfr Thesleff Förbrytarspr. 106 (1912), Bergman Slang 53 (1964)); sannol. bildat till dialektalt uttal av räkneordet TRE, med syftning på tre daler (silvermynt enl. ä. räkning), vid myntreformen 1855 motsvarande 50 öre]
(starkt vard., numera föga br.) femtioöresmynt; jfr TRE-DALER. Bögtoffler (dvs. damasker) har den jäveln. Men inte en tralling te fika. Asklund BrödKlar. 43 (1962).

 

Spalt T 2259 band 35, 2007

Webbansvarig