Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAM, sbst.2, r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tram 1901–1930 (: tramlinje). tramm 1921. trammen, sg. best. 1916–1926)
Etymologi
[av eng. tram, förkortning av tramcar l. -wagon o. d., spårvagn o. d., möjl. gm förmedling av t. l. fr.; jfr äv. nor. tram; se vidare TRAMWAY]
(†) särsk. i fråga om utländska förh.: spårvagn. (Genuas) mark, öfver hvilken .. den gnisslande elektriska tramen går sin reguliära gång. Idun 1901, s. 143. De drogo omkring per bil och buss och tram. Bergman VarGod 38 (1928).
Ssgr (†): TRAM-LINJE. särsk. i fråga om utländska förh.: spårvagnslinje. Frosterus Jord. 113 (1930). —
-VÄG. spårväg (se d. o. (3,) 4); jfr tramway. WoJ (1891). Cannelin (1921).

 

Spalt T 2259 band 35, 2007

Webbansvarig