Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAMEN, m. best.
Ordformer
(tramen 1620–c. 1695. trammen 1614. tremen c. 1595)
Etymologi
[fsv. trämen, sg. best., sv. dial. tråmen, sg. best.; motsv. ä. d. trem(m)en, sg. best., ond ande, djävul, fvn. tramr, trami, troll, ond ande, nor. dial. tram, træm(m)en, sg. best., troll, djävul; sannol. till en rot med bet.: springa, löpa, o. samhörigt med mht. tremen, vackla, feng. trem, fotspår, gr. δραμε͂ιν, springa, find. drámati, springer; sannol. med ursprunglig bet.: omkringfarande varelse. — Jfr GUD II 8 c]
(†) satan, djävulen; särsk. i uttr. guds tramen, se GUD II 8 c. (Han) förer like Saledes Lagen som tremen skrifften. UrkFinlÖ II. 1: 83 (c. 1595). Thetta motte wara en trammens skada, / Att wij icke skulle Spart, mädan Wij nogh hade. Aschaneus HwsRegl. 14 (1614). Tidfördrijf A 2 b (c. 1695). jfr: Till rimtursarnes slägt höra sjukdomsandarne .. Bland dem äro tramarne (onda vättar) (osv.). Rydberg Gudas. 7 (1887).

 

Spalt T 2260 band 35, 2007

Webbansvarig