Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
(vard.) prata strunt l. hit o. dit; flamsa; krångla l. tjafsa; äv.: vara l. uppträda fånig(t) l. ”larvig(t)”; särsk. i uttr. tramsa med ngn, tramsa om ngt; äv. refl. Tramsa (dig) inte nu! Tramsa .. (dvs.) pjollra. LoW (1889). De har hållit på och tramsat om dikter och begåvning här så jag inte fått en syl i vädret! Anderberg NiklFig. 14 (1950). Lägg av att tramsa med tjejerna. Ge dig ut på havet! Hesslind Sista 103 (1974). Eftersom .. (polisens tipstelefon) är alldeles ny är det en del personer som ringer och tramsar sig. SDS 1 ⁄ 3 1986, s. 29. Där ska jag stå och tramsa med pressen, slänga käft, skratta, driva med alltihop. Malmsten DagKastanj. 157 (1994).
B: TRAMSE-BYTTA. tramsig person. Lundell (1893). Visserligen framstår Pär Silje som avundsvärt lärd, ekvilibristiskt ordbegåvad och kvick i tanken, men samtidigt är han en tramsebytta. SvD 26 ⁄ 4 1993, s. 22. —
Spalt T 2279 band 35, 2007