| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRASIG tra3sig2, förr äv. TRASOT, adj. -are. adv. -T.
1) om textil l. textilt material: som har gått i bitar l. stycken l. har fått hål l. revor, söndrig, söndertrasad; särsk. om klädesplagg l. klädsel: utsliten l. i trasor; äv. om person som bär sådant klädesplagg osv., äv. i uttr. trasigt klädd. (När) nödträngde Prästmän .. komme Paltuge och trasote för titt Konglige Majesteet, bleffwe the .. medh en tienligh Klädedrägt .. wälbetächte. Phrygius Agon OratEncom. 29 (1618). Några trasigt klädda pojkar. Runeberg (SVS) V. 3: 9 (1860). Ett gammalt trasigt segel hissades från masten. Lagergren Minn. 9: 41 (1888, 1930). Hör du till de fega, som njuta af att trampa på den trampade, att gläfsa åt den trasiga? Hallström Than. 45 (1900). Drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder. Ordspr. 23: 21 (Bib. 1917).
2) i utvidgad anv. av 1, om ngt som inte utgör l. består av textil: söndrig; äv. (i sht om ngts kontur l. kant o. d.): ojämn l. flikig l. sönderbruten l. splittrad. Den trasiga vindrutan måste ersättas. Sätt dig inte på den trasiga stolen! Smutsiga och trasiga böcker, sedlar. Högerskon är helt trasig. (Svampens hatt är) liksom beströdd med små mörka trasiga fjäll. VetAH 1810, s. 14. (De kröp) igenom ett gammalt trasigt staket, där de visste, hvar hålet fans. Geijerstam MPojk. 107 (1896). Den nästan lodräta, trasiga bergväggen. TurÅ 1904, s. 375. Mörka falla furornas trasiga jätteskuggor. Knöppel SvRidd. 166 (1912). Knivens spets gör lätt ett trasigt skär. Key Amatörbokb. 30 (1916). Månen lyste genom snabbt drivande, trasiga skyar. HågkLivsintr. 7: 174 (1926). Exempel på .. sprickdalslandskap erbjuder bl.a. det fårade, trasiga landskapet kring Borås. Selander LevLandsk. 19 (1955). — särsk.
a) om person l. djur l. (o. numera bl.) om ngns kroppsdel: skadad l. sårad l. sargad. Han, hvars kropp jag såg .. skakas upp och ned af strömsvallet, och gnidas trasig emot ett par plankspetsar. Almqvist Skälln. 95 (1838). Ulcerösa affektioner i tungan, mången gång förorsakade af trasiga tänder. SkandTTandläk. 1887, s. 173. Vi lämnade .. (hästen) kvar, ty han var så trasig i ryggen, att han ej skulle kunna begagnas på ett par veckor. Skottsberg Båtf. 290 (1909). Både menisken och ledbandet var trasigt. SvD 20 ⁄ 4 1974, s. 11.
b) om anordning l. apparat l. maskin o. d.: som l. vars mekanism (på grund av söndrig(a) komponent(er)) inte längre fungerar (tillfredsställande). Bilen, hissen, TV-apparaten är trasig. Ett trasigt lås, strykjärn. Elden måste .. hafva uppkommit .. derigenom, att torr sågspån blifvit antänd af den trasiga lampan. SD(L) 6 ⁄ 12 1894, s. 16. Två av de fem (telefon)ledningarna till Berlin voro trasiga. SvD(A) 1931, nr 184, s. 6.
3) (ngt vard.) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2. — särsk.
a) om person l. ngns själ l. liv l. äktenskap l. hem o. dyl. l., allmännare, om tillvaron l. världen o. d.: disharmonisk l. splittrad l. som i ngt avseende är bristfällig l. problematisk l. ej fungerar väl. Du arme Joak .. ditt bröst är ju trasigt af qval. Almqvist Amor. 309 (1822, 1839). Hvad min trasiga menniska angår vill jag bara säga dig att den komplett remnat som en säck. Strindberg Brev 5: 239 (1886). Det finns trasiga själar och det finns hela; det finns ljusa öden och det finns mörka. Tenow Solidar 2: 234 (1906). Mitt liv är trasigt och till döds eländigt. Björklund Kärleksd. 64 (1932). Trasiga äktenskap. Thunberg HemBorg 72 (1934). Finns det något kvar av den vackra helgdagsvaran vördnaden i denna trasiga och sönderslagna värld? Zetterström Dag 174 (1946). Att över hälften av ungdomsfängelsernas klientel har haft ”trasiga” hem. TSvLärov. 1952, s. 548. — särsk. i uttr. trasiga nerver, psykisk obalans l. ömtålighet, nervositet (orsakad av alltför stora påfrestningar). Förlåt slarvet i denna lilla lapp, men mina trasiga nerver göra, att jag är bara klen. SnoilskyVänn. 1: 204 (1871). Nu äro de som bortblåsta alla dessa med trasiga nerver och det verkar precis som om kriget sopat bort en hel del av de små och oväsentliga bekymren. GHT 1943, nr 200, s. 15.
b) om röst: sprucken l. skrovlig l. hes o. d. Med trasig röst. Öberg Son. 239 (1905). Hon sjöng utan uppehåll, sjöng med sin trasiga stämma en sång utan melodi. Ericsson Hundl. 195 (1923).
Spalt T 2372 band 35, 2007