| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TREFIN trefi4n, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
(numera föga br.) slag av mindre trepan avsedd för l. använd vid trepanation av i sht skallben. (Han har) med en trephin sökt at bårtskaffa yttersta ändarne af de läkta Benen. Martin Bensj. 98 (1782). Lindskog o. Zetterberg (1981).
Spalt T 2442 band 35, 2007