Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRENA, v., anträffat bl. i inf. o. ipf. sg. -te (Spegel GW 224 (1685)), l. TRINA, anträffat bl. i ipf. sg. tren (Visb. 2: 132 (c. 1695)); jfr TREN.
Ordformer
(äv. -ee-)
Etymologi
[fsv. trina (ipf. tren, treen), sv. dial. trena, trina; jfr d. trine (fd. pret. tre(e)n); möjl. bildat i anslutning till ord med initialt tr- o. samma bet. (jfr TRAMPA, v., TRÅDA, TRÄDA m. fl.)]
(†) gå, stiga. Kom så uti een Skoog ther han sig säker tychte .. / Men rätt i dy han låg i Trygghet, som han meente / Tå kom it Leyon in och fram til honom treente. Spegel GW 224 (1685). Lind (1749).

 

Spalt T 2446 band 35, 2007

Webbansvarig