| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRENNA, v. -ade (HSH 31: 331 (1662: trennat, p. pf.), Sylvius Curtius 351 (1682: trännat, sup.)) l. -de (G1R 14: 283 (1542: trende, p. pf. pl.), VDAkt. 1665, nr 362 (: trändhe, p. pf. pl.)); vbalsbst. -ING.
(†) skilja (ngt) åt, separera; särsk. med avs. på ngt konkret: gm hugg l. snitt o. d. avskilja, skilja från; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl., dels med avs. på krigshär l. trupp o. d.: skingra, splittra, dels med avs. på överenskommelse l. löfte l. enighet o. d.: motverka, kullkasta, omintetgöra. Wij (har inte) så stor krigzmacht här .. efter begge hoperne äre så ifrå hwar annen trende. G1R 14: 283 (1542). Af the gröfre (valarna) thränes .. (späcket) till thrån, kötet är groft och onaturligit till maath. Forsius Phys. 152 (1611). Sådant (dvs. ett tysk-franskt förbund) til at hindra och at trenna wärcket, beskickade Konungen Rijkz Cantzleren medh en express. SwarDaManif. 1644, s. G 2 a. I fall .. dhesse twänne församblingar ännu een gångh skulle bliffwa trändhe och ifrån hwarannan separerade då (osv.). VDAkt. 1665, nr 362. Vid sjelfva drabbningen tillgick således, att ett led i sänder .. framryckte och gjorde sine anfall .. i afsigt att med sitt häftiga anlopp trenna, såsom det heter, fiendtliga slagtordningen. 2VittAH 3: 276 (1788, 1793). Crusenstolpe Tess. 4: 165 (1849).
Spalt T 2449 band 35, 2007