Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRIBOLUMINISCENS tri3bolɯ1minisän2s l. -lum1–, förr äv. TRIBOLUMINESCENS, r.; best. -en.
Ordformer
(-nes- 1906–1930. -nis- 1912 osv.)
Etymologi
[jfr t. tribolumineszenz, eng., fr. triboluminescence; ssg av gr. τρίβος, gnidning, nötning (se TRIBOLOGI), o. LUMINISCENS]
kem. o. fys. av ytors l. kroppars mekaniska kontakt (vid gnidning l. sönderbrytning o. d.) framkallad luminiscens. Några mineral och äfven några diamanter visa s. k. triboluminescens, d. v. s. de lysa efter gnidning. KemT 1906, s. 43.

 

Spalt T 2477 band 35, 2007

Webbansvarig