| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRIBUERA, v. -ade.
(†) tilldela l. bevilja (ngt); äv.: tillskriva (ngn ngt), attribuera, tillräkna. (Man) moste considerera, huru vidtt man vänskapen medh Dantzich nogot vill tribuera eller icke. AOxenstierna 5: 174 (1630). Ty när the förnim(m)andes warde, huru myckit der till tribueras skulle ex publico, sadhe the sigh och wilia hwar effter sin lägenheet .. (till orgeln) conferera. UUKonsP 2: 93 (1638). Att hr. Rudbeck eens och annans meritum framställer, tribuerandes andra till een stor deel det, som illustert i dess arbete finnes. Schück VittA 3: 394 (i handl. fr. 1685). Före 1842 års kongl. Skolstadgas tillämpning, tribuerades för undervisningen vanligen 1 sk. b:o om dagen per barn, samt kost åt läraren. ÅbSvUndH 8: 135 (1854). Ekbohrn (1904).
Spalt T 2478 band 35, 2007