Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRINITET trin1ite4t, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. trinität, eng. trinity, fr. trinité; ytterst av lat. trinitas (se TRINITATIS). — Jfr ANTITRINITARIE]
teol. treenighet. Andersson (1845). Fromma fantasier om själen såsom en afbild af den gudomliga triniteten. Rein Psyk. 1: 128 (1876). Andens inordnande i triniteten är Ambrosius’ främsta bidrag. KyrkohÅ 1959, s. 329. —
Ssg: TRINITETS-LÄRA(N). teol. treenighetslära(n). Rydberg o. Tegnér Engelhardt 2: 298 (1835).

 

Spalt T 2517 band 35, 2007

Webbansvarig