| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRIVIELL triv1iäl4, adj.; adv. -T.
(numera bl. mera tillf.)
1) (elementär o.) självklar, trivial (se d. o. 1). Det hör till de triviella sanningar, som man icke kostar trycksvärta på. SoS 1914, s. 17.
2) vardaglig, trivial (se d. o. 2). (Man kan) med fog säga, att sjelfva händelserna i .. (berättelserna) sällan äro mer, än temligen triviella. Sturzen-Becker 1: 104 (1861). (Den it. renässansförf. M.) Bandellos obetvingliga intresse för hvarje erotiskt uppslag det må vara af hur triviell eller obetydlig art som helst. PT 1913, nr 243 A, s. 3. (Runeberg har) mäktat det makalösa att av en rad frontvykort skapa stor skön dikt, som befriat verkligheten från allt oväsentligt, som adlat vardagen och det triviella. SvLittTidskr. 1943, s. 154. Hur barnsliga och småborgerligt triviella de än må te sig. SvD(A)13 ⁄ 5 1946, s. 12.
Spalt T 2550 band 35, 2007