Publicerad 2008   Lämna synpunkter
TROMBON, äv. (numera bl. mera tillf.) TROMBONE trom1bå4n, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(trombon 1955 osv. trombona 1881. trombone 1865 osv. tromboner, pl. 1894 osv.)
Etymologi
[liksom eng., fr. trombone av it. trombone, eg.: stor trumpet, bildat med augmentativsuffixet -one till tromba, trumpet (se TROMB, sbst.1). — Jfr TROMBONIST]
om viss typ av bleckblåsinstrument, dragbasun; äv. oeg., om det ljud som frambringas vid spel på trombon. KonvLex. 4: 309 (1865). Hör på brasset! Fenomenalt! Och så kommer trombonen! Herregud! Lundkvist FlodHav. 252 (1934). Persson blåste sin trombon med runda kinder och rullande ögon. Wästberg Kung. 75 (1955). Trombonen är ett ovanligt otacksamt och svårt instrument att spela jazz på. SvD(A) 12 ⁄ 10 1965, s. 18. Det bitterljuvt rullande pianot i Sunny afternoon och den ödsliga trombonen i Dead End Street. Brolinson o. Larsen GoodVibr. 142 (1994).

 

Spalt T 2638 band 35, 2008

Webbansvarig