Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRUBBEL trub4el (LoW (1889) anger äv. uttal med lång vokal), n.; best. -bblet; pl. = (Vi 1956, nr 40, s. 14) ((†) -bler HSH 7: 109 (1637), Sahlstedt (1769)).
1) (†) oro l. bråk; förvirring; i pl. äv.: oroligheter. Troubler och krigh. HSH 7: 109 (1637). Han hade .. hemligen fådt Befalning, at achta på hwad the Littower toge sigh före vnder warande trubler i Ryszland. Widekindi KrijgH 56 (1671). Trouble, (dvs.) oro, förwirring. Swedberg Schibb. 301 (1716). LoW (1889).
2) (vard.) (trivialt men irriterande) besvär l. problem; besvärlighet, svårighet; trassel (se TRASSEL, sbst.1 2). Ve den, som bjöd mister Power på hafs eller dåliga varor, den kom i trubbel! Bergengren Snok 11 (1934). Så slapp man en massa trubbel! DN(A) 11 ⁄ 10 1964, s. 25. Trubbel med bilen? ÖgCorr. 20 ⁄ 10 1969, s. 8. Mycket trubbel kan undvikas eller lindras genom att man talar med varann. Lindström RegKvar 16 (1970). Trubbel vid datorköpet har vi uppmärksammat flera gånger. RådRön 1997, nr 5, s. 5.
Spalt T 2680 band 35, 2008