Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRUM trum4, sbst.1, förr äv. TRUMME, sbst.1, r. l. m.; best. trummen; pl. (†) trummar AWollimhaus Vitt. 30 (1670).
(numera föga br.) mule l. nos. Linc. Vvv 1 b (1640). Grimmorna .. woro sällsamma; .. (en) rem fästades mitt på stången och gick fram ofwan för trummen. Linné Öl. 135 (1745). För att få lätta barnsängar .. nappar (bruden) betslet skyndsamt af hästen och slår honom öfver trummen. Rääf Ydre 1: 115 (1856). Lundell (1893).
Spalt T 2691 band 35, 2008