| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÄ trä4, sbst.2, n.; best. -(e)t; pl. = (Karlin Konstsl. 18 (1886) osv.) ((†) -r Wistrand NordMAllmog. 36 (1909)).
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) om textil teknik bestående i flätning l. knytning av tråd(ar) l. garn i l. efter mönster; särsk. om flätning osv. av varpändar (hos duk l. hängkläde o. d.) till frans; äv. konkret, särsk. om spets utförd i sådan teknik. Ibland lämna inventarierna uppgifter som ”trä i walknutar”. Karlson StåtVard. 133 (cit. fr. 1630). Karakläde, hvitt, upptagning med trä (knytning). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 245. I Skåne och Blekinge flätas ännu efter rika växlande mönster varpändarna på hängkläden och dukar; denna flätning, som mycket liknar enkel knyppling, kallas trä. 2UB 8: 443 (1900). Längs hyllorna äro fästa knutna linnespetsar s. k. trä. Nilsson HallMus. 91 (1902).
Spalt T 2885 band 35, 2008