Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TRÄGE, sbst.1, m.
Ordformer
(äv. -gh-)
Etymologi
[fsv. träghi; motsv. ä. d. trege, fvn. tregi, fsax. trego, feng. trega (meng. tray); jfr got. trigo, f.; sannol. till TRÄGA]
(†) sorg. The onde skola thet höra och see, / Medh stoor trägha och hiertans wee. OPetri 4: 530 (c. 1550). Ty alt är thet fåfengia och hiertans träghe. LPetri SalPred. 2: 17 (1561).

 

Spalt T 2949 band 35, 2009

Webbansvarig