| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÄL trä4l, sbst.3, n.; best. -et.
(numera bl. mera tillf.) trälande; slitsamt l. mödosamt arbete, slit. Det swåra trääl jag dagelig uthstodh den tijdh jagh var der. VDAkt. 1685, nr 2. Huru jag förnött min bästa barndoms- och hela ungdoms tid i allmänna Scholestoftets träl och gräl. Posten 1769, s. 935. En fridsam kväll, då alla liksom andades ut efter det tunga trälet. Lundgrehn Högag. 92 (1912). — jfr SKOL-TRÄL.
Avledn., se träla, v.1 avledn.
Spalt T 2955 band 35, 2009