| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÄNGTA träŋ3ta2, r. l. f.; pl. -or (Strand NeliSuec. 47 (1753) osv.) ((†) -er Hagström Herdam. 2: 156 (1898), SvKulturb. 9–10: 83 (1931)).
(numera bl. i skildring av ä. förh.) i pl.: ullstrumpor (som kvinna stickade åt tilltänkt fästman). (Prästen) Säger för Pigorne sedan hur’ de sig trängtor sku stricka / At intet Fästman då läsningen sker, har skam för sin flicka. Strand NeliSuec. 47 (1753). I Vingåker ha brudgumsstrumporna kallats för ”trängter”. De voro förfärdigade av flickan, medan hon ännu var utan friare och ”trängtade” efter en sådan. SvKulturb. 9–10: 83 (1931).
Spalt T 2986 band 35, 2009