Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TRÄNSEL, m.; pl. -slar.
Ordformer
(trentz- 1668. träns- 1751)
Etymologi
[trol. av t. trensel, träns, tress, vbalsbst. till trenseln, upplösa träns i sina trådar, avledn. av trensen (se TRÄNSA, v.2)]
(†) tränsbett; träns (se d. o. 5). Läder Betzel medh Trentzel. BoupptSthm 1668, s. 971. I stallet sågos Tränslar, som nästan woro trekantige eller ryggade inåt .. med hwilka bång-styrige hästar tucktades. Linné Sk. 254 (1751).

 

Spalt T 2990 band 35, 2009

Webbansvarig