Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TULLNÄR tulnæ4r, förr äv. 32 (tu`llnär Weste (1807), tùllnä´r Dalin (1854)), m. ⁄ ⁄ ig., förr äv. TULLENÄR, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er (OPetri 3: 359 (1530) osv.) ((†) -ar SthmStadsord. 2: 244 (1710), Hülphers Dal. 359 (1762)); förr äv. TULLNARE, m.; pl. =.
Ordformer
(tolenern, sg. best. 1645. tollanär 1530–1541. tollener 1530–1617. tollenär 1563–1645 (: General Tollenären). tollneren 1637. tollnär 1636–1725. tolner (th-) 1550–1641. tolnär 1613–1632. tullenar 1646. tullener 1619–1646. tullenär 1563–1712. tullnare 1659–1897. tullner 1699–1749 (: tullnerska). tullnär 1606 osv. tulnaren, sg. best. 1587. tulneren, sg. best. 1641. tulnär 1640. tållnere, pl. 1593)
Etymologi
[jfr fd. tolner, tolnær, mht. zolnære (t. zöllner); närmast av mlt. tollener, tolner, ytterst av mlat. tolonarius, av senlat. telonarius, till telonium, tullhus (se TULL, sbst.2)]
(i sht i skildring av ä. förh.) (högre) tulltjänsteman; särsk. om chef för lokalt tullkontor; jfr TULLARE, TULL-CHEF. OPetri 3: 359 (1530). Så befalle wij .. wåre Tullenärer .. at hafwa ett flijtigt .. vpseende medh the Mått, hwar medh Kohl til Embetzmännerne i Städherne införas. PrivBergsbr. 1649, 7: L 1 a. Kommer Bergslags Allmogen, at njuta Tullfrihet wid Bergs-Tullarne för de ätande och andre waror .. allenast de med behörige attester ifrån Tullnärerne i Städerne bewisa, at de äro derstädes .. uphandlade. PH 5: 3216 (1752). Dalin (1854; angivet ss. ålderdomligt). Som ingenting misstänkt förefanns, fingo vi snart gå i land och undersökas av tullnärerna. Lagergren Minn. 7: 120 (1928). — jfr LAND-, PORT-, SJÖ-, SMÅ-TULLNÄR m. fl.

 

Spalt T 3101 band 35, 2009

Webbansvarig