Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUPERA, äv. TOUPERA tɯpe4ra l. tω~, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Ordformer
(toup- 1856 osv. tup- 1960 osv.)
Etymologi
[av t. toupieren; till TUPÉ]
frisera o. kamma upp (hår) mothårs (för att få mer volym på håret). (Till koaffyren) erfordras mycket tjockt hår, hvilket dessutom äfven måste touperas (krusas). NJournD 1856, s. 54. Prinsessan Birgitta kom i tuperat hår och kornblå skorstenskrage. DN(B) 12 ⁄ 3 1960, s. 28. Marianne såg till att hårfrisörskan bara tuperade hennes hår på sidorna och inte på själva hjässan. Alfvén Dotter 40 (1977). Samma kväll stod Stella framför Gunvors hallspegel och tuperade håret. Boije af Gennäs JuMer 177 (1992).
Ssg: TUPERINGS-KAM. kam speciellt avsedd l. lämpad för tupering. SvD(A) 18 ⁄ 2 1966, s. 13. Tuperingskam (dvs.) fintandad kam med skaft. Nyord. (1986).

 

Spalt T 3195 band 35, 2009

Webbansvarig