Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TURILL, r.; anträffat bl. i pl. -er (TT 1897, K. s. 6, VaruhbTulltaxa 1: 375 (1931)) l. -s (KommentSvFarm. 89 (1902)).
Ordformer
(touriller, pl. 18971902. turiller, pl. 19121931)
Etymologi
[jfr t. (salzsäure)tourill; av fr. tourille, flaska av stengods l. glas, sannol. bildat med diminutivsuffixet -lle till fr. tourie, dets.; av ovisst ursprung]
(†) om viss typ av (tvåhalsad) (stengods)flaska (använd ss. (kylande) kondensationskärl vid framställning av saltsyra); jfr RETORT. Från sulfatugnarne gingo gaserna först genom tvenne torn med koks och vatten, sedan genom ett system touriller och slutligen genom ytterligare ett torn. TT 1897, K. s. 6. De gaser, som lemna sista kammaren .. äro för varma .. hvarför man efter sista kammaren har uppställt några (20 st.) touriller af stengods, som tycktes åstadkomma en mycket god kylning. TT 1901, K. s. 21. Den numera viktigaste användningen af stengods är för framställande af destillationskärl för syror, s. k. turiller. 2NF 26: 1227 (1917). Bomboner eller turiller .. som vanligen hava formen av flaskor. VaruhbTulltaxa 1: 375 (1931).

 

Spalt T 3217 band 35, 2009

Webbansvarig