Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TVEBETT tve3~bet2, adj. o. sbst. n.; ss. sbst. äv. (numera bl. bygdemålsfärgat) TVEBET l. TVEBETE; adv. =; ss. sbst. best. -et.
Ordformer
(tve- (tw-, -ee-) 1550 (: tvebett lass) osv. tvä- (tu-, tw-, -æ-) 1529 (: twäbetes drätter)–1864 (: twäbetsselar). -bet 1569 (: twæbet-myl) osv. -bete 1529 (: twäbetes drätter) osv. -bett 1550 (: tvebett lass) osv.)
Etymologi
[fsv. tväbetter, adj., sv. dial. tvebett; jfr nor. tvebeit, nor dial. tvebeite; av TVE- o. bett, p. pf. av sv. dial. beta, betta, betsla (se BETA, v.4); jfr äv. ENBETT]
I. (†) ss. adj., om vagn o. d.: förspänd med två dragare; äv. om hästar: två förspända tillsammans. En öfwertäckt Wagn, medh tweebette Hästar förespänt. Schroderus Liv. 19 (1626). Om vi .. räkna ett tvebett vinterlass till 4 skeppund, ha vägarna över landskapsgränsen österut .. (år 1543) trafikerats av något över 30 kopparlass. Ymer 1936, s. 168.
II. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. sbst.: anspänning med två dragare, tvåspann; särsk. i vissa förb. stundom uppfattat ss. adv., särsk. köra tvebett(s), förr äv. färdas med tvebett; jfr TVÅ-BETT. At köra twäbett, eller med et par, skulle the hålla för ganska dumt. Wasenius NorrlBoskSk. 62 (1751). I Norden ses högst sällan någon färdas med tvebet; då tvenne hästar beställas, uppbudas de från olika ställen. Zetterstedt SvLappm. 1: 35 (1822). Första året hade jag en häst i skaklarna (vid timmerkörningen). I fjol och i år kör jag tvebets. Salje NattBröd. 191 (1968).
Ssgr (till II): A (†): TVEBETT-LASS, se B.
B (numera bl. i ssgn -vagn): TVEBETTS-HARVTÅGER, pl. (†) ”harvtåg” för tvåspann. Ij iärnadha twäbetes hartogher. HSH 37: 3 (1529). —
-LASS. (-bett- 1550–1796. -betts- 1686–1915) (†) lass omfattande så mycket som kan forslas med en tvåspänd vagn; jfr lass, sbst.2 1. G1R 21: 80 (1550). Wåren derpå besåddes desze .. åkrar med blandsäd, och gåfwo så ymnog skörd, at 40 par eller twebet-lasz blefwo efter tunnan. Brauner Åker 109 (1752). Auerbach (1915). —
-REDE. (†) skaklar för tvåspänd vagn; jfr rede, sbst.1 1 a. GullbgDomb. 12 ⁄ 1 1650. —
-VAGN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tvåspänd vagn. NVedboDomb. Sommart. 1764, § 80. Ett par famnar från djurkroppen låg den avbrutna styrstången till en tvebetesvagn. Moberg Nybygg. 331 (1956).

 

Spalt T 3279 band 35, 2009

Webbansvarig