Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TVET tve4t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tuett 1652. tvet (tu-, tw-, -ee-) 1562 osv.)
Etymologi
[fsv. thwet- (i ortnamn), uthuggning i skog, röjning, sv. dial. tvet, inskärning l. uthuggning i träd, huggspån; motsv. fvn. þveitr, nor. dial. tveit; avledn. av ett verb motsv. feng. þwítan, skära (jfr BLODVITE, sbst.1); av ovisst ursprung]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) huggspån l. träflisa; sågbak; äv. koll.; förr äv.: inhugg i träd (som skall fällas). Näfwer, Bast, Tuet, Wed, Ståckar, Bräder. Stiernman Riksd. 253 (1562). Til itt Bokträ i tin Skog gack, / Hugg ther een Tweet med myckin Tack. IErici Colerus 1: 353 (c. 1645). (Tall) Afbarkas på södra sidan medan den ännu wäxer hwaraf sedan uthuggas twetar eller stora långa spånor, som tjäna til tjärubränning. Rothof 543 (1762). (Sågstocken skulle) föras till sågen med sin s. k. tvet, hvaruti ojemna stickor och rispor, svarande mot stubben vanligen sitta. NoraskogArk. 5: 521 (1927). Lass fällde bilan lite hårdare i tveten, som han just stod och täljde loss. Carlsson GlestGård. 106 (1943).
Ssg (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): TVET-VED. ved bestående av huggspån l. träflisor. Ett större parti tvet- och spånved. GotlAlleh. 4 ⁄ 3 1904, s. 2. Gotlänningen 25 ⁄ 2 1914, s. 1.

 

Spalt T 3284 band 35, 2009

Webbansvarig