Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TVIVELAKTIG tvi3velak2tig, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(tvifl- (tu-, tw-, -ij-, -ff-) 1527–1782. tvil- (tw-, -ii-) 1524 (: twilactigheet)–1556. tvivel- (tu-, tw-, -ij-, -f(f)u-, -f(f)v-, -f(f)w-) 1526 osv. twyffuel- 1535 (:twyffuelactigheet). -aktog 1528. -aktig 1524 (: twilactigheet) osv. -aktug 1524 (: twiilaktughet)–1528 (:tviffuelactugheet))
Etymologi
[fsv. tviflaktogher; motsv. d. tvivlagtig, mnl. twivelachtich; jfr äv. mlt. twivelachticheit; avledn. av TVIVEL]
varom osäkerhet l. tvivel råder; särsk. dels om situation l. ställning l. ngts utgång o. d.: oviss l. vansklig l. prekär, dels: som inger farhågor l. är (moraliskt) betänklig l. tveksam l. suspekt; förr äv. om utsaga o. d.: tvetydig l. oklar l. svävande; jfr TVEKSAM. OPetri 3: 522 (c. 1535). Hwar wille wij bekommit en sådanna Furste (som G. I) .. vthi alle twiffwelachtige och farlighe saaker så fullrådigh och frijmodigh? Svart Ähr. 67 (1560). Fåfänga twister och kostsama trätor, som härtils af den gamla Lagens mörka och twifwelaktiga ordesätt .. esomoftast förorsakade äro. HC11H 15: 55 (1697). Ther twifwelachtigt är, om then döde af sot, eller annars handawärk döden fått; låte Domaren .. then dödas kropp syna. MB 28: 6 (Lag 1734). I grunden af ett ädelt sinnelag med höga och rena syften, drefs han .. till i hvarje fall tvifvelaktiga handlingar. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 398 (1915). En kvinna, en slampigt klädd människa, som talte någon sorts halvnorska och inte kunde vara annat än en högst tvivelaktig person. Siwertz Sel. 1: 215 (1920). Det var en något tvivelaktig taktik. Guillou TjuvMarkn. 202 (2004). — jfr O-TVIVELAKTIG. — särsk.
a) med huvudord betecknande ngt positivt l. gynnsamt: som knappast är vad huvudordet anger, obetydlig l. som det är föga bevänt med; ss. adj. i sht attributivt. SvTidskr. 1873, s. 376. (Hon) räckte mig två tvivelaktigt rena fingrar till hälsning. Lagergren Minn. 5: 69 (1926). Den generation, jag har det tvivelaktiga nöjet att tillhöra. Hellström Malmros 193 (1931).
b) (numera bl. tillf.) om person (l. ngns tankar o. d.): osäker l. skeptisk l. tvivlande (i sht i religiöst avseende); förr äv. i uttr. vara tvivelaktig om ngt, vara osäker l. tveksam om ngt. War icke twiffuelactigh, vtan troghe(n). Joh. 20: 27 (NT 1526). De wille gärna tro: .. de kämpa, de slå ifrån sig alla twifwelaktiga tankar. Nohrborg 492 (c. 1765). Fredsunderhandlingen skulle nu företagas, men svenskarna .. voro i början ganska tvifvelaktiga om sättet, huru man borde begagna det ovanligt lyckliga tillfället. Fryxell Ber. 12: 36 (1843). En avgjort tvivelaktig inställning till astrologi. SvD 9 ⁄ 10 1983, s. 46.
Avledn.: TVIVELAKTIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tvivelaktig; äv.: tvivel; numera bl. om egenskapen osv. att vara (moraliskt) betänklig l. suspekt o. d., äv. konkretare, om tvivelaktig handling l. företeelse o. d. (numera i sht i pl.); jfr TVEKSAMHET. G1R 1: 204 (1524). Ther och Troon kämpar medh Twifwelachtigheten, skal hon holla sigh widh Ewangelij Ord. Schroderus Os. III. 1: 279 (1635). (Ingen visste) om min Fader ännu war lefwandes eller eij. Ledznade fördenskull wid at altid lefwa uti twifwelachtighet och owisshet. Ehrenadler Tel. 22 (1723). Sådan war den twifwelaktighet Nathanael yttrade .. ”Kan något godt komma af Nazareth?” Franzén Pred. 3: 148 (1843). Från många håll kom avslöjanden om tvivelaktigheter i omröstningen – och valfusk. Expressen 19 ⁄ 3 1991, s. 15.

 

Spalt T 3313 band 35, 2009

Webbansvarig