| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TYFOID tyf1oi4d l. -fωi4d, adj. o. sbst.; ss. sbst. r.
I. ss. adj.: som har samband med l. hänför sig till en infektionssjukdom kännetecknad av feber l. stark allmänpåverkan; numera i sht ss. förled i ssgr. Sundberg (1926). Lindskog o. Zetterberg (1975).
II. ss. sbst. med. elliptiskt för: tyfoidfeber. Tholander Ordl. (1872). Fram till för några år sedan var vaccination mot tyfoid och paratyfoid en av de vanligaste åtgärderna inför en resa utomlands. VLäkarb. 92 (1982).
-BACILL. (†) jfr bacill II o. -bakterie. Tyfoidbacillen framkallar inflammation i tarmkanalens slemhinna, varvid lymffolliklarna ansvälla. Svenson Sinnessj. 58 (1907). SAOL (1973). —
-BAKTERIE. bakterien Salmonella typhi som orsakar tyfoidfeber; jfr -bacill. Uppställer man det önskemålet, att 1 kolibakterie i allmänhet icke får förekomma i 100 cc vatten, grundas detta på uppfattningen att en tyfoidfeberinfektion kan uppkomma genom en enda tyfoidbakterie. Wirgin Häls. 3: 137 (1933). —
(I) -FEBER. [sannol. efter fr. fièvre typhoïde] med. av bakterien Salmonella typhi orsakad smittosam tarmsjukdom som kännetecknas av feber samt kräkningar o. diarré; jfr nerv-feber, tarm-tyfus, tyfus. Hygiea 1841, s. 331. Sjukdomar finnas också, hvilka .. företrädesvis angripa ungdomliga och kraftiga personer; en sådan är t. ex. tyfoidfebern. Kruhs UndrV 25 (1884). Tyfoidfeber orsakas av en tarmbakterie, Salmonella typhi. Bakterien sprids genom infekterat vatten och infekterade livsmedel. Fass 1990–91, s. 77.
Spalt T 3437 band 35, 2009