| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TYMPANON tym4panon, r. (SAOL (1986) osv.) l. n. (Nilsson Ur. 2: 31 (1862) osv.); best. -en resp. -et; pl. -er (SvOrdb. (1986) osv.) l. = (Weibull LdDomk. 41 (1906) osv.) l. tympana (äv. att hänföra till sg. tympanum, Wrangel Paris 112 (1909) osv.); förr äv. TYMPAN, n. (Cornell NorrlKyrklK 151 (1918), Fornv. 1952, s. 58) l. r. l. m. (Dalin (1855)); best. -et resp. -en; pl. -er; l. TYMPANUM, n.; pl. tympana (se ovan).
1) (om forntida, särsk. antika, förh.) om (mindre) trumma l. puka l. tamburin o. d. KrijgsGuden dantzar nu, all ijfrigheet han rater, .. / Han dundrar med stoor Frögd, Basuner, Pukeslagh, / Tympan – Trummeteklang wij höre medh behagh. SvTMusF 1930, s. 58 (1661). Framom .. (en) dansande Baalsprest stå 2:ne andra figurer, som tyckas slå på något musikaliskt instrument, sannolikt ett tympanon, ett cirkelrundt band, öfverdraget med skinn, på hvilket slogs med en pinne, hvaraf uppkom en skrällande musik. Nilsson Ur. 2: 31 (1862). Tympanon .. (dvs.) Forntida och antik tvåfälls ramtrumma. 2SohlmanMusiklex. (1979). — särsk. [jfr motsv. anv. av fr. tympanon] oeg., om hackbräde (se HACKBRÄDE, sbst.2). Moberg TonkHVäst. 1: 118 (1935). 2SohlmanMusiklex. (1979).
2) (†) trumhinna; äv.: trumhåla. Ty, af trehundra Ufvars skrik, / Kom opp och spridde sig kring hela vida lunden, / En sådan helfvetes musik, / Att ingen, hvars tympan var menskoörats lik, / Stod ut en half minut att hörat. Leopold (SVS) I. 2. 1: 522 (1814). Pfeiffer (1837; om trumhinna). Ekbohrn (1936; om trumhåla).
3) (†) om cylinderformigt hjul i maskineri o. d., särsk. dels: tramphjul (se d. o. 1), dels (i vattenuppfordringsverk): vattenhjul l. skovelhjul. Tympanum .. I byggnadskonsten förstår man dermed ett drag- eller tramphjul. ConvLex. 8: 313 (1838). Tympanum, en trumma, som i sin yttre periferi upphemtar vattnet och sedan vid sin rotation genom böjda kanaler, som äro anbragta inuti henne, fortskaffar det till den ihåliga axeln, hvarifrån det utströmmar i en understäld ränna. UB 2: 191 (1873).
4) (i fackspr., i sht byggn. o. konstvet.) om halvcirkel- l. triangelformigt fält på byggnad, särsk. dels om gavelfält på antik tempelbyggnad, dels om bågfält över portal i romansk l. gotisk kyrkobyggnad; jfr DÖRR-FÄLT, FRONTON, GAVEL 1, LYNETT 2. Sturtzenbecher (1805). Ingångarne till (den romanska) kyrkan voro vanligen rundbågiga, ehuru sjelfva trädörren oftast var fyrkantig. Den halfrunda yta, som sålunda uppkom öfver dörren (tympanon) prydde man gerna med uthuggna bilder. Hildebrand KyrklK 13 (1875). Tympanon .. (dvs.) skulpturerat fält i klassiska tempel och i kyrkoportaler. SAOL (1986).
-FÄLT. fält (se d. o. 6) på l. utgörande tympanon. De statygrupper, som aftecknade sig mot det bakom liggande ofta färgade tympanonfältet. Hahr ArkitH 57 (1902). Vallsjö kyrkas korportal har å tympanonfältet tvenne kämpande odjur i relief. Fornv. 1930, s. 158. —
-RELIEF. relief på tympanon; särsk. på romansk l. gotisk kyrkobyggnad; jfr -bild. I en portal (i katedralen) är tympanonreliefens centralmotiv Kristi nedtagande från korset. Roosval RomK 57 (1930). —
-STEN. (ornerad) sten i l. utgörande tympanon; särsk. på romansk kyrkobyggnad. En halfrund tympanonsten .. 42 cm. hög och 94 cm. bred, som en gång setat öfver kyrkans ingång. VgFmT III. 1–2: 74 (1910).
Spalt T 3459 band 35, 2009