Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TYSVAR, adv.
Ordformer
(tweswar 1769. twiswar 1769. tyssver 1540. tysvar (-w-) c. 1540–1602. tössvar (-sz-, -w-) 1541–1752. tösvar (-w-) 1555–1769. tösz 1712. töszar 1712)
Etymologi
[fsv. tysvar, tösswar m. fl. former; motsv. fd. ty(u)sver, tøsser (d. tysser), fvn. tvisvar, tysvar, fht. zwiro (t. zwier); jfr lat. bis, gr. δίς, sanskr. dvíṣ; till den rot som föreligger i TVÅ, räkn.; ordets slutled av ovisst ursprung. — Jfr TRYSVAR]
(†) två gånger. OPetri Kr. 344 (c. 1540). Så schall stadholleren forthenschuld en gongh eller tyssver om året forscrifve eller kalle alle heradzhöfdingerne .. til sig. RA I. 1: 270 (1540). Han, som Vårdare legd, dem tössvar mjölkar i timan. Nicander VirgEcl. 16 (1752). Ihre (1769).

 

Spalt T 3514 band 36, 2010

Webbansvarig