| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÄFSA täf3sa2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
1) (†) (liten) tik; äv. ss. nedsättande benämning på kvinna; jfr HYNDA. (Han) klagadhe att hustru Margretha sylte quinna .. hafuer skält hanss hustru för en rofuerska och en täfsa. 3SthmTb. 13: 499 (1623). Att samme Täfz war swart och hafft en huith randh längz å Ryggen och om öronen. VDAkt. 1675, nr 300. SvTyHlex. (1872). — jfr RÄV-TÄFSA.
2) [sannol. elliptiskt för METAR-TÄFSA; eg. bildl. anv. av 1] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) metsläde. I det han tömde ut de svartbruna fiskarne och slängde .. (ryssjan) i täfsan. Sparre FimpSt. 108 (1915). SvFiskelex. (1955). — jfr METAR-TÄFSA.
Spalt T 3603 band 36, 2010