Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÄNJA tän3ja2 (tä3nja2 LoW (1911)), v. -er, -de, -t, -d; förr äv. TÄNA, v. (pr. sg. täner Palmchron SundhSp. 308 (1642), Columbus Ordesk. 67 (1678; uppl. 1963); tänjer Schroderus Comenius 352 (1639) osv.; täähn Grubb 27 (1665). — ipf. sg. tande PErici Musæus 5: 68 a (1582); tände Moberg Gr. 241 (1815); tänjade Moberg Gr. 241 (1815); tänjde Tavaststjerna HårdT 40 (1891) osv. — sup. tänjat Moberg Gr. 241 (1815), Knorring Illus. 268 (1836); tänjt WoJ (1891) osv.; tänt Moberg Gr. 241 (1815). — p. pf. tänd Linc. Bb 2 a (1640: vthtänd), Leopold 6: 287 (1798: uttänd); tänjad Lind (1738), Möller (1807); tänjd Holmström Ström NatLb. 3: 17 (1852: uttänjd) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -ING (†, Linc. Bb 2 a (1640: vthtäning), Wollimhaus Ind. K 1 a (1652: vthtäning)), -NING; -ARE (†, i ssgn HANDSK-TÄNJARE).
Ordformer
(tän- (-ää-) 1640 (: vthtäning)–1815. täng- 1713 (: uthtängies). tänj- (-e-, -æ-, -nn-, -i-) 1582 osv. -a 1640 (: vthtäning)–1815. -ja (-ia) 1582 osv.)
Etymologi
[fsv. þänia; motsv. fd. thæniæ, fvn. þenja, got. ufþanjan, fht. den(n)en (t. dehnen), feng. þennan; sannol. en urgerm. denominativ bildning till en motsvarighet till fsv. þan, sena (se TANA, sbst.2), sannol. besläktat med lat. tenere, hålla. — Jfr DETENTION, DONA, sbst., DÄNA, IMPERTINENT, LÖJTNANT, SUBSTIENS, SUSTINERA, TENDERA]
dra ut l. sträcka l. spänna (ngt) till ett längre l. vidare l. rymligare tillstånd, töja; ofta refl.; särsk. i uttr. låta sig tänja l. låta tänja sig; ofta äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av på (se särsk. c); äv. i pass., i sht förr äv. närmande sig l. övergående i dep. Een trång seng, medh itt stackot tecke(n), oc icke läter sigh tänia twert eller endelångt. PErici Musæus 1: 220 b (1582). När .. (blodet) hafwer öfwer sitt mått förmyckit tiltaghet, tääner thet och stindar på Ådrarne .. så at the aff ringa tilfallande orsak brista kunna. Palmchron SundhSp. 308 (1642). Av största vikt .. är, att .. (måttbandet) är fast, så att det inte låter tänja sig vid sträckningar. Sömnadsb. 1 (1915). Magsäcken kan i samband med näringsupptagandet tänjas högst avsevärt. Svartz MatsmältnSj. 30 (1932). Vi hinner, sa Tomas och tänjde på steget. Karnstedt Gnistsk. 115 (1990). Vid inlöpningen på korta häcken landade Kronberg fel och råkade ut för en elakartad tänjning av ledbandet i vänster fot. DN 17 ⁄ 8 1997, s. C6. — jfr NERV-TÄNJNING. — särsk.
a) i fråga om att systematiskt sträcka kropp(sdel) (i sht muskel i syfte att mjuka upp); stundom liktydigt med: stretcha (se STRETCHA, v.2); äv. abs.; särsk. ss. vbalsbst. -ning konkretare, om enskild omgång av sträckande l. sträckning. Om icke denna besvärande tvångsställning (dvs. munläsa) löser sig av sig själv .. måste den behandlas med metodiska tänjningar. Hylin Munn. 2: 189 (1933). Några tänjningar och ryggböjningar, sedan är matchen i gång. DN 30 ⁄ 4 1994, s. A16. Spelarna gör rusher över stenplattorna, tänjer, böjer och sträcker. Sydsv. 30 ⁄ 7 2007, s. A7.
b) refl.: bli l. göra sig längre osv.; förr äv. (äv. med personsubj.): sträcka (på) sig. Jeansen tänjde sig för mycket. Huden har förmåga att tänja sig. Then Sömnige gespar, och räcker (tänier) sigh. Schroderus Comenius 352 (1639). (Fr.) Prêter .. (sv.) tänja sig såsom strumpor, skor, skinn (osv.). Möller 1: 1188 (1745). Plantan tänjer sig längtande ut emot solen för att förwissna. Thomander Pred. 1: 484 (1849). Förgäfves skall jag böja, skall jag rista / det gamla obevekligt hårda gallret, / – det vill ej tänja sig, det vill ej brista. Fröding Guit. 68 (1891).
c) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.: ge (ngt) en vidare innebörd, utöka giltigheten av l. området för; ge vidare ramar; anpassa, modifiera; ofta med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av på. Til thenne sin Mening tänja the Christi Ord: Thet görer til min Åminnelse. Schroderus Os. III. 1: 327 (1635). Vi kan tänja resurserna på olika sätt. GbgP 2 ⁄ 5 1988, s. 4. Då måste i ärlighetens namn tilläggas, att man tänjt begreppet kompositör till det yttersta. GbgP 26 ⁄ 2 1989, s. 16. När jag hörde om (dyk)olyckan tänkte jag att jag inte skall slarva eller tänja på gränserna, och att jag aldrig skall gå upp till ytan ensam. SvD 27 ⁄ 10 1997, s. 5.
Särsk. förb.: TÄNJA UT10 4. dra l. sträcka ut (ngt), tänja; i pass. äv. närmande sig l. övergående i dep. PErici Musæus 5: 68 a (1582). Benen i .. (ormarnas) hufvud sitta så löst, att gapet kan tänjas ut betydligt. Berlin Lrb. 48 (1880). Tänj aldrig ut (paj)degen, ty då spricker den lätt och går sönder vid gräddningen. StKokb. 500 (1940). jfr uttänja. särsk.
a) refl., med sakligt subj.: gm tänjande bli längre l. rymligare; äv. oeg. l. bildl., särsk. i fråga om tidslig utsträckning: räcka l. vara länge l. längre. Skorna tänjer ut sig. Andersson GrDram. 118 (1890, 1910). Hans ansikte tänjde ut sig som guttaperka. Bergman Dröm. 98 (1904). (Chronanders) pjäser tänja ut sig i oändlighet med en massa personer och en massa scener. SvLittH 1: 291 (1919). En obestämd önskan att timmarna i skolan skulle tänja ut sig denna eftermiddag. Heerberger Dag 47 (1939).
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr a. Columbus Ordesk. 67 (1678; uppl. 1963). Det samtal tänjes sällan ut, som föres / Emellan två, som ej förstå hvar ann. CVAStrandberg 5: 56 (1862). När aftonen tänjde ut skuggorna längre och längre, tycktes allt få större mått. Lagergren Minn. 6: 360 (1927). Hon tänjde ut avskedet med ännu några ord. Spong Sjövinkel 177 (1949).
Ssg: (a) TÄNJNINGS-ÖVNING. tänjning ss. övningsmoment; i sht i pl. Man kan .. inte få en häst att förstå alla de tänjnings-, uppmjuknings- och muskelstärkningsövningar, som dressyren omfattar. IdrBl. 1935, nr 146, s. 10. Det kan kräva lång tids tänjningsövningar för att ånyo återvinna den forna rörligheten. Hjortsjö Broman MännRör. 80 (1952).
Avledn.: TÄNJBAR, adj. som kan tänjas, som går att tänja, sträckbar, seg (se seg, adj. 3); elastisk; äv. bildl.: som kan anpassas l. modifieras efter omständigheterna. Heinrich (1814). Låter ett mineral .. utplatta sig under hammaren såsom bly, eller dragas i trådar såsom bly, silfver och guld kallas det tänjbart. Sjögren Min. 44 (1880). En ytterst tänjbar bestämmelse, som utvidgade lagens giltighetsområde. Höglund Branting 1: 374 (1928). Skall man sy en hatt av filt- eller stråcapeline, går det fortare, eftersom dessa material äro mycket lättare att sträcka och forma, i synnerhet filten, som är tänjbar på alla leder. MärthaskolHb. 174 (1941). jfr o-tänjbar.
Avledn.: tänjbarhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tänjbar. Heinrich (1814). jfr o-tänjbarhet.

 

Spalt T 3633 band 36, 2010

Webbansvarig