Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÖJANKARE töj3an2kare, äv. TÖJANKAR, n.; best. -et; pl. = (KrigVAH 1847, s. 121, osv.) l. -en (Weste (1807) osv.).
Ordformer
(toy-ankar 1713. tögankare (-ck-) 1730–1852. töjankar (-y-) 1698 osv. töjankare 1803 osv. töjankaret (-ij-, -y-, -ck-), sg. best. 1689 osv. töyanckarne, pl. best. 1785)
Etymologi
[liksom d. tøjanker av nl. tuianker, ssg av nl. tui-, till tuien, binda (se FÖRTÖJA, v.1) o. anker (se ANKARE, sbst.2)]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) om styrbord befintligt bogankare på större segelfartyg; jfr ankare, sbst.2 I 1, o. förtöjnings-ankare. SkepCommSkepzb. 1689. På hwad sätt man skal kunna lyffta ett swårt Töyankar med Skeppzbåten. Rosenfeldt Tourville 103 (1698). Töjankaret vindades hem och sedan vindades under dagligsankaret. Tersmeden Mem. 1: 282 (c. 1790). (Löjtnanten) har .. konstrueradt töj- och varp-ankare med en arm, eller i form av en skarfyxa. KrigVAH 1847, s. 121. (Kanonskeppet) hade två tunga ”bog-” eller ”kranankare” .. det om styrbord benämndes ”töjankare”. Hägg TretungFl. 19 (1941).
Ssg (†): TÖJANKAR-TÅG. [jfr nl. tuiankertouw] (†) tåg (se tåg, sbst.3) hörande till töjankare. Jungberg (1873). Björkman (1889).

 

Spalt T 3712 band 36, 2010

Webbansvarig