| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÖRAS tœ3ras2, äv. TORDAS tω3rdas2, v. dep. törs, tordes, torts, äv. tordats. (inf. toras (th-, -ss) Schroderus Liv. 28 (1626), Stiernhielm EvUlf. Gloss. 33 (1671); tordas Heidenstam End. 102 (1889) osv.; tåras (th-) Paulinus Gothus MonTurb. 43 (1629), Lind 2: 912 (1749); töras (th-, -ss) Brahe Kr. 53 (c. 1585) osv. — pr. sg. tors (th-, -rrs, -ss, -sz) OPetri 1: 112 (1526), Strindberg Brev 10: 199 (1894); tåres OxBr. 5: 280 (1624); tårs (-ss) Schroderus Os. III. 1: 280 (1635); töres Sahlstedt (1773), Auerbach (1915); törs (th-, -öö-, -ss, -sz, -tz) OPetri 1: 112 (1526) osv. — pr. pl. toras Tegel G1 1: 165 (1622), Muræus Arndt 1: 64 (1647); tåras Schroderus Waldt 31 (1616), Schroderus Os. III. 2: 322 (1635); töras 1Mos. 43: 32 (Bib. 1541), Dalin (1855). — pr. pl. 2 pers. tores Schroderus Os. 1: 700 (1635); törens Verelius Gothr. 125 (1664), Lind (1749). — ipf. tordes (-oo-) LWivallius hos Schück Wivallius 1: 49 (1632) osv.; tördes Peringskiöld Hkr. 1: 573 (1697). — sup. tols (-oo-) Annerstedt UUH Bih. 1: 315 (i handl. fr. 1632); tordas EkenäsDomb. 1: 251 (1659), NNordenskiöld hos Berzelius Brev 11: 158 (1833); tordats Idun 1946, nr 7, s. 32, osv.; torts (-oo-, -dhz, -ds, -dts, -dtz, -dz) OPetri 2: 45 (1528) osv.; töras (-ss) HB 3: 135 (1687), UUKonsP 21: 151 (1695)).
Anm. Ordet används numera vanl. i pr. törs l. ipf. tordes. Av inf.-formerna används töras i sht i skriftspr. o. tordas i ngt vard. spr.
1) motsv. TÖR, v. 1: ha mod att (göra ngt), våga; i förb. med (handlings)verb i inf. utan (förr äv. ngn gg med) inf.-märke; äv. dels med pron. (särsk. det) som ersätter det styrda verbet, dels med detta verb underförstått (se särsk. a); i sht förr äv. ngn gg i sup. i förb. med sup.; äv. försvagat, närmande sig: kunna l. vilja (se äv. c) o. ibland svårt att skilja från 2. Hon tordes inte komma fram. De varken vill eller törs berätta. De törs inte det. Han törs inte för mamma. Iach är som then foghlen som är altijdh j öknenne och törss ecke läta see sich. OPetri 1: 112 (1526). At iag inte har torts sakt fru eba läÿonhufwt emot. Horn Beskr. 55 (c. 1657). Doch war ingen, som thetta böndernas beklagande tordes för Konungen at frambära. Peringskiöld Hkr. 1: 451 (1697). Skulle wi töras nalkas en frätande och förtärande eld? Nohrborg 73 (c. 1765). Stum och rådvill, huruvida han skulle våga sig från dörren, tordes han knapt andas. CFDahlgren 4: 127 (1831). Om någon af (fågel)ungarna alls icke törs utan sätter sig till motvärn, så tar pappa i med hårdhandskarna och hyfvar honom ut i luften. Ericson Fågelkås. 1: 93 (1906). Hur mycket av denna tankegång som får tillskrivas Platon, törs jag icke säga, men möjligen får man antaga att (osv.). Larsson Faidon 22 (1912). — särsk.
a) motsv. TÖR, v. 1 a, med inf. av ett handlingsverb (ofta ett rörelseverb) underförstådd l. utesluten, o. med ett (eg. till denna inf. hörande) adverbial som anger mål l. riktning o. d.; särsk. dels i uttr. töras på (förr äv. åt) ngn l. ngt, våga ge sig på ngn l. ngt, dels i sådana uttr. som töras fram l. ut, ha mod att komma fram, resp. ge sig ut o. d. (jfr om liknande bildningar SKOLA, v.3 18 anm.). Törs du ut i det här vädret? Wij .. (kunde) merkia, ath han haffuer warett så red, ath han haffuer jcke tordz tiil them. G1R 8: 351 (1533). Om än Diefwulen och hans Partij biuda til at .. förfäckta och förswara sig som Tistel och Törne, at man medh bahre Händer icke wähl törs åth dem, Så skole dhe lijkwähl (osv.). Rudbeckius KonReg. 456 (1619). Hundar, uti byar, gå ock om nätterna efter åtelen, så at Räfven intet törs thit. Aken Landap. 107 (1747). (Sv.) Han törs inte fram .. (eng.) he daren’t come out. WoH (1904). Länsman fick resa in själv med .. (fången), för den överheten tordes han inte på. Engström Adel 50 (1923). — särsk. i de bildl. uttr. töras fram l. ut med ngt, våga komma fram l. ut med ngt, våga tala om ngt; jfr TÖR, v. 1 a slutet. Hon törs inte ut med det. Broderen tordes eij fram med dätt talett effter inga uittne uoro. ConsEcclAboP 194 (1658). Jag skulle känna mig förolämpad om någon trodde att jag ej tordes ut med min tanke i den delen. SnoilskyVänn. 2: 90 (1884).
b) (numera bl. tillf.) motsv. TÖR, v. 1 b, i förb. med våga i bet.: riskera o. d.; äv. mer l. mindre pleonastiskt; förr särsk. i uttr. töras våga sig ngnstans, våga ta risken att bege sig ngnstans o. d. Ath han .. lijtar in til gudz ordh, törss för hans ordh skull wåågha thet honom sielff är omöghelighit ath göra. OPetri 1: 35 (1526). The meente .. at then Romerske Konungen skulle icke toras wåga sigh vth. Schroderus Liv. 28 (1626). Hur törs tu wåga tig, / At sådant mig berätta? Lindahl Syrinx 5 (1747). De läppjat i löndom vid bägarens rand, / och bak rigel endast torts våga / att tända som lusteld med trånsjuk hand / en liten och rodnande låga. Levertin NDikt. 15 (1894).
c) (numera bl. tillf.) försvagat i hövlig begäran l. förfrågan o. d., ibland närmande sig bet.: få l. få lov att (jfr 2 b); förr särsk. i uttr. om jag törs säga, om jag så får säga; jfr TÖR, v. 1 c. Om jagh toordes begära, at E. G. N. hooss Hennes K. M:tt begår, at salarium bliffver augerat, driffver migh nöden ther till. OxBr. 12: 302 (1650). En Silf-sked kan man äga, / men den, om jag tors säga, / ger ämne till förtret. Bellman (BellmS) 3: 80 (c. 1780). Törs jag be er hälsa honom ifrån mig? Hallström Händ. 16 (1927).
2) (†) ss. modalt hjälpverb: torde (se TÖR, v. 2); särsk. i fråga om förmodad händelse i framtiden; äv. i förb. tordes hända (jfr TÖRHÄNDA); äv. i annan modal bet. (se a). The tåras snarare kalla thet gott än ont: Så ömkeligen går thet nu til för Rätta. Schroderus Waldt 31 (1616). Theras jemmer och elende thörs wara vnder tiden så stor, at (osv.). Swedberg SabbRo 1462 (1687, 1712). Du skref min Engell att jag törs finna 2 barnungar när jag kommer hem. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 56 (1692). Skulle fördenskull mig något dödeliget oförmodeligen widkomma, tordes hända att deras upsått tordes komma att studza. VDAkt. 1699, nr 344. Någre af .. (soldaterna) töras wäl ock anse bokwett för et gammalt stoft, som (osv.). Dalin Arg. 1: 87 (1733, 1754). Råkar jag ho(n)o(m), medan brefwet är oförsegladt, så törs han wäl sätta ett litet post scriptum som man plär säga. UrKorrCronholm 48 (1835).
a) i modal anv. motsv. TÖR, v. 2 b (särsk. α–γ); i vissa språkprov svårt att skilja från 1. För thy the Egyptier töras icke äta brödh medh the Hebreer. 1Mos. 43: 32 (Bib. 1541). Ingen tårsz giöra mehr än han kan swara, / Rätt måst (trosz Orätten) hafwa sin Gång. Lucidor (SVS) 450 (c. 1670; uppl. 1997). Gifve Gudh jag medh yppett vatten kunde bekomma ifrån Stockholme en 6 goda karar jag har där om skrifvitt min broor till .. och kanske i Riksmarchalkens hus tordes upspanas och någen. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 156 (1701). Ho wet, then stunden törs wara kommen, at Gud säger: bestell om titt hus, ty tu moste dö, och icke wid lif blifwa. Swedberg Cat. 525 (1709). WoH (1904).
b) i hövlig begäran o. d.: torde (se TÖR, v. 2 c); äv. opers. Det tordes Eders faderliga Högwyrdigheet och .. sig Höggunstigst ehrhindra hurulunda (osv.). VDAkt. 1711, nr 269. Skulle någre små fel under bok-prässen sig smygt, så tordes allmänheten dem benägit tilgifva. JJMalmros hos Dahlberg Lefn. 124 (1776). HH XXXII. 1: 142 (1781).
Spalt T 3726 band 36, 2010