| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÖRHÄNDA tœr~hän3da2, förr äv. TORDEHÄNDA, adv.
(ngt ålderdomligt) kanske, möjligen; förr särsk. i förb. med efterföljande att-sats l. därmed likvärdig bisats; jfr (äv. i fråga om placering i satsen) KANHÄNDA, MÅHÄNDA. Torde hända wij kunna få tillfälle dem framdeles communicera. Schück VittA 2: 394 (i handl. fr. 1688). Torde hända at han redan uti hafsens diupa swalg är begrafwen. Ehrenadler Tel. 6 (1723). Dvergen bad, att han icke skulle fråntaga honom ringen, ty han sade sig, tordehända, kunna åter föröka sitt gods, om han kunde få behålla den. Cnattingius SnE 124 (1819). Törhända hava vi någon gång gjort hor i vårt hjärta, men icke med vårt kött. Lindström Vindsröjn. 8 (1939). Törhända hade begynnelseframgångarna varit över förväntan och insövt ockupationsstyrkan i säkerhet. HT 1950, s. 258.
Spalt T 3730 band 36, 2010