| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
UM um4, interj.
ss. uttr. för instämmande l. bifall l. samtycke; ngn gg äv. ss. uttr. för betänksamhet l. reservation l. svag protest. (Den 30-åriga berättaren:) ”I verkligheten väcker jag väl icke någon passion mer.” ”Um, um, um .. !” sade min styfmor med artigt menande, diplomatisk min. Bremer Dagb. 48 (1843). Nog är det vackert ändå, sa hon. Um, grymtade Bengt. Fogelström Minns 181 (1964). Minns du vad du kommit fram till under en filosofistund? – Umm, jag skriver ner mycket av det. Expressen 30/4 1999, s. 8.
Spalt U 67 band 36, 2010