| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
UNDERBARLIG, adj.; adv. = (Lagerström Bunyan 2: 127 (1727)), -A (Rundgren Minn. 2: 93 (1864, 1883)), -EN (Wollimhaus Ind. (1652), Auerbach (1915)), -T (CVAStrandberg 1: 70 (1845), Oscar II 2: 31 (1861, 1887)).
(†) underbar; i sht: som väcker förundran, märkvärdig; ss. adv. särsk.: som gm ett under (se UNDER, sbst. 2). At enom vnderbarlige Ting i Drömen förekomma. Hildebrand MagNat. 42 (1650). Så täncker jag, at Gudz nåde hafwer warit underbarlig stor emot osz. Lagerström Bunyan 2: 127 (1727). Att .. den Evige, på ett för oss underbarligt .. sätt, kan, för stora ändamål, låta sin verksamhet sjelfständigt inträda på den synliga naturens område, det inhämte vi af Christendomen. Wallin 1Pred. 1: 368 (c. 1830). Då smyger sig ur våg och mark och luft / In i min själ en underbarlig längtan. Cygnæus 10: 210 (1854). (Han) tackade Gud, som denna gång underbarligen räddat honom från en så svår synd. Asplund Stud. 159 (1912). Auerbach (1915: underbarligen).
Spalt U 140 band 36, 2010