Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
UNDER, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 138):
(II 4) -HAVANDE, p. adj. o. sbst. [efter ä. t. unterhabend]
I. (†) ss. p. adj.: som överordnad person (i sht befattningshavare) har underställd sig; vanl. om flera personer l. om kollektiv; i sht i förb. med genitivattribut betecknande den överordnade. Ditt underhafvande footfolk. AOxenstierna 2: 333 (1618). Hamnmästarens underhafwande betienter. PH 5: 3245 (1752). Kjellgren DanmH 126 (1862).
II. ss. sbst.: person som överordnad annan person (l. myndighet o. d.) har bestämmanderätt över; särsk. (om ä. förh.) om person som lydde under gods (se d. o. 6) l. herrgård; särsk. i förb. med genitivattribut betecknande den överordnade; i sht i pl.; jfr –havare. AOxenstierna 7: 522 (1632). En bewärd Officer .. sine vnderhafwande böhr föregå medh godt Exempel vti tapperheet och erfarenheet. Delachapelle ExBook 26 (1669). Storgodsens fattiga underhavande (i Bretagne o. Normandie) rösta .. mera konservativt än de självägande bönderna. VetenskIDag 210 (1940). —
(II 4) -HAVARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) underhavande (se d. o. II). Cavallin Herdam. 5: 308 (cit. fr. 1713).
Spalt U 167 band 36, 2010