| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
1) gm att fly (se FLY, v.1 1) undkomma l. rädda sig undan (ngn l. ngt som innebär l. utgör l. uppfattas som en fara l. ett hot l. ett obehag o. d.), fly undan (för); ofta (i sht med avs. på ngt abstr.) oeg. l. mer l. mindre bildl.; i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet. dels (med huvudsaklig tanke på resultatet av flykten): undkomma l. undslippa l. undgå, dels (utan (närmare) tanke på flykt): undvika (jfr FLY, v.1 2); äv. dels med sakligt subj. (se a), dels utan obj. (se b); jfr UNDAN-FLY. Undfly sina förföljare, dåligt sällskap, kriget, sommarvärmen, ödet, sitt straff, sitt ansvar. G1R 1: 255 (1524). Thet godha man sökte thet fick man intit, vtan thet onda som man vndtfly wille, thet kom oss öffuer. Opetri Kr. 161 (c. 1540). Thet ting, huilkes lucht itt diur vndflyr och skyr, thet äter thet och icke. Forsius Phys. 325 (1611). Parentationer skola ställas och skie med måtteligheet och godt skick, så att man undflyr all onödigh widlyfftigheet och fåfengdt beröm. KOF II. 2: 174 (c. 1655). Ytterst så draga många til Gymnasierna och Scolarne undan, allenast för att undfly et annat ärligit ämbete som kostar på ryggen. Rudbeck d. ä. Bref 32 (1664). Hon började undfly mig; men jag såg at det var henne svårt. Eurén Kotzebue Cora 94 (1794). Sin skam och sina samvetskval vill man undfly i ruset. Brock KrimReformsträv. 9 (1909). — särsk.
a) i utvidgad l. bildl. anv., om ngt sakligt. Det anseende af pedantism, som .. åtföljer ord undflydda af det allmänna umgängs språket. 2SAH 1: 208 (1801). Ensamheten har en viss benägenhet att lägra sig kring den som avskyr den och att undfly den som söker den. Siwertz Pagoden 87 (1954).
b) (numera bl. tillf.) utan obj. Hebr. 12: 25 (NT 1526). Genom sin skarpa lukt och hörsel märker .. (noshörningen) straxt när någon närmar sig, och anfaller, men med tillslutna ögon, så att man lätt kan undfly. Holmström Ström NatLb. 1: 22 (1851).
c) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som flyr undan; särsk. (o. i sht) bildl.: som inte går l. är svår att få grepp om, ogripbar l. svårgripbar; undanglidande; om svar l. yttrande o. d. äv.: undvikande (se UNDVIKA 2 c); äv. ss. adv. Undflyende minnen, bilder. Den undflyende verkligheten, historien. Fordom hade hans blick till de längst undflyende stjernmoln / Letat sig fram. Franzén Skald. 7: 232 (1822). Han log undflyende. Hammenhög Torken 310 (1951). När svaren bara blev undflyende och obegripliga slutade jag .. att fråga. Rådström Mån. 25 (1989).
2) (†) om ngt sakligt, i sht om ngt abstr.: undgå (se d. o. 3) (ngn); äv. utvidgat, med sakligt obj., särsk. med avs. på dels blick o. d., dels uppmärksamhet. Forsius Phys. 110 (1611). Små kännetecken, som ej undfly en Älskares ögon. Kellgren (SVS) 6: 77 (c. 1777). Det egna i ett lands beskaffenhet och utseende undflyr lätt den inföddes uppmärksamhet. Geijer Häfd. 45 (1825). Nu undflydde det ej den stridserfarne kaptenen, / Att der kunde i skygd af de väldiga tallarne döljas / Månget fiendtligt försåt. Runeberg (SVS) 3: 52 (1832). Rudin 1Evigh. 1: 426 (1868, 1878).
Spalt U 273 band 36, 2011