Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNGEFÄRLIGEN un1jefæ4rligen l. uŋ1e-, förr äv. UNGEFÄRLIG l. UNGEFÄRLIGA, adv.
Ordformer
(ongefer- 1738–1745. ongefär- (oh-, -fähr-) 1737–1791. undgefer- 1778. ungefer- (v-) 1570–1734. ungefär- (v-, -fær-) 1526 osv. vngfer- 1540. -lig 1526–1747. -liga c. 1750. -ligen 1729 osv.)
Etymologi
[av mlt. ungevērlike(n) l. möjl. av t. ungefährlich (se UNGEFÄRLIG, adj.); till UNGEFÄR]
1) (†) tillfälligtvis l. av en händelse l. slump; jfr UNGEFÄR I 1. Möller 1: 20 (1745). (Då) begynte Sigmund ongefärligen fråga, huru man skulle på det artigaste inrätta berättelsen om Narrarna. Weise 2: 10 (1771).
2) ungefär (se d. o. I 2); äv.: på ett ungefär (se UNGEFÄR III 2 slutet); förr särsk. i uttr. så ungefärligen. OPetri Tb. 143 (1526). Et wist antal personer af ongefärlig lika ålder. Berch Hush. 399 (1747). Newton brukade aldrig at så ungefärligen och superficielt svara på de frågor han sig företog at uplösa. VetAH 1754, s. 93. Kan du säga mig ungefärligen hur mycket han är skyldig mig? Envallsson Tunbind. 46 (1781). Antagandet, att de förhistoriska människornas föreställningar om sjukdom och död ungefärligen överensstämma med dem hos nu levande naturfolk. Fåhræus LäkH 1: 10 (1944).

 

Spalt U 334 band 36, 2011

Webbansvarig