| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UNIKA ɯ4nika, sbst.2, r.; best. -an; pl. -or.
föremål (särsk. väska l. kartong l. låda o. d.) tillverkat av ”unika” (se UNIKA, sbst.1), i sht om unikabox. PT 1913, nr 116 B, s. 1. Han kunde inte slänga cykeln i vägen därför att han hade konten och unican på pakethållarna. Johnson Slutsp. 277 (1937).
Spalt U 346 band 36, 2011