Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNIONIST un1iωnist4, m. l. f. (ss. ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. unionist, fr. unioniste; till UNION o. UNIONISM. — Jfr UNIONISTISK]
person som förespråkar l. är anhängare av (viss) union; jfr UNIONS–VÄN. ConvLex. 4: 293 (1826; i fråga om kyrkl. förh.). (Efter upproret på Gotland 1524) utbröto oroligheterna inuti landet och anloppen från de gamla unionisterna. Forssell Hist. 1: 134 (1869). Tony Blair får uppbåda hela sin charm för att övertala de motsträviga nordirländska unionisterna. GbgP 23/7 1997, s. 2.
Ssg: UNIONIST-PARTI. parti som förespråkar union; särsk. om vart o. ett av de partier (se parti 5 c) i Nordirland som förespråkar fortsatt union med Storbritannien; jfr unions-parti. 2NF 19: 1235 (1913). David Trimble, ledare för det största unionistpartiet UUP, och Sinns Feins ordförande Gerry Adams har minst sagt kyliga relationer. DN 20/5 1998, s. A2.

 

Spalt U 352 band 36, 2011

Webbansvarig