Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNITARIST un1itaris4t, m. l. f. (ss. ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. unitarist; till UNITARISM. — Jfr UNITARISTISK]
unitarie; särsk.
a) relig. o. teol. motsv. UNITARIE a. Engström Nak. 64 (1934). Som teolog var (Joseph) Priestley aktiv unitarist. PiteåT 13/3 2009, s. 25.
b) (om ä. l. utländska förh.) motsv. UNITARIE b. Vi tyskar, säga dessa unitarister, äro ett folk, som af naturen är anvisadt att utgöra en enda stat. SvTidskr. 1870, s. 392.
c) litt.-vet. motsv. UNITARIE c. SAOB S 1942 (1967).

 

Spalt U 355 band 36, 2011

Webbansvarig