| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
1) (†) till 1, 7 d α: få (ngt) att blossa upp l. flamma upp, sätta i brand, antända; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 3); äv. refl.: fatta eld. PPGothus Und. A 1 b (1590). Om natten är rådeligit, then som achtar, gå vthan Liws, och således .. snarare blifwer warse, ther något sigh vpeldar. SthmStadsord. 1: 152 (1661). (Mannen) spådde, det af .. (barnet) torde blifwa något stort, om de gnistror, som der tindrade, blefwo rätt upeldade. Mörk Ad. 1: 91 (1743). Adlerbeth Æn. 103 (1831).
2) (numera mindre br.) till 7: (gm eldning) värma upp l. hetta upp (ngt) (till önskad temperatur); äv.: gm stark upphettning (i l. över eld) göra glödhet. Logementernas OpEllande på Slottet. HovförtärSthm 1684, s. 1381. Haf .. tilreds wäl upeldade kol. Warg Bih. 31 (1765). Innan ett lokomotiv uppeldas, har man att iakttaga, att tillräckligt med vatten finnes i pannan. Lundberg Lok. 277 (1902). Vi har alltid uppeldat på kontoret, och där finns det sängar med varma sängkläder, så att det är inget besvär för oss. Lagerlöf BarnM 96 (1930). IllSvOrdb. (1964).
3) [eg. bildl. anv. av -elda 1 o. 2] liva l. egga upp (ngn l. ngns sinne l. en känsla l. stämning o. d.); äv.: jaga upp l. hetsa upp, underblåsa; i sht förr äv.: ge liv l. intensitet åt (ngt, särsk. sång o. d.); äv. med sakligt obj. ersatt av prep.-förb. inledd av till; förr äv. refl.: eggas; jfr -egga. Een förmaning til wår nästes kärleek .. hwar medh wij wår kalla hierta skole ther til vpeelda och warma. PErici Musæus 4: 112 b (1582). Af .. (förfädernas) frägd och dygd upeldar sig .. (ynglingens) mod. Nordenflycht (SVS) 2: 249 (1746). Odödlighetens natur, bevis och värde, upelden nu min sång. Lantingshausen Young 1: 165 (1787). ”Nå väl”, ropade .. (kaptenen) stundom til sig sjelf med en upeldad ton. Eurén Kotzebue Orth. 1: 11 (1793). Om dessa grunder äga samma kraft hos allmänheten att väcka och upelda till enthousiasme .. är ändamålet vunnit. HH XXV. 1: 133 (1809). Hämndlystnaden uppeldar dig till brott. Ödmann AnvSkrift. 83 (1822). Antagligen ansåg han det icke rådligt att ytterligare uppelda den antiryska stämningen. HT 1953, s. 19. särsk. (†) med avs. på ögon: lysa upp. Wid .. (synen av pengarna) upeldades Scholmästarens ögon. Ekelund Fielding 407 (1765). Tersmeden Mem. 1: 209 (c. 1790).
4) till 11 a: bränna upp; i sht i p. pf. Den uppeldade barken. TT 1878, s. 89. Bland det uppeldade lär också ha befunnit sig en bild av grosshandlaren .. vilket porträtt enligt .. utsago skall ha varit alldeles förträffligt. Kjellin Troili 2: 174 (1917). —
-EMOT401 l. 4~01 l. 104, förr äv. -MOT, prep. (äv. skrivet ss. två ord) [fsv. up mot]
1) till 1, 2: mot (ngt) i riktning uppåt. Linné Bref I. 1: 327 (1732). Uppemot väggen vårdslöst lopp / en björnbärsranka, spenslig och fin. Sturzen-Becker 6: 164 (1868). Medan de rodde öfver, såg Pertula åter uppemot forsen. Berg Sjöf. 83 (1910).
2) till 4, 5: längre upp o. i närheten av (ngt), uppe vid (ngt). The Hyttor som up emot stora skogarne ligga. Bergv. 1: 161 (1649). Uppemot taket på det västra av de torn, som på hans tid omgåvo Uppsalakatedralens norra port, har han iakttagit och avtecknat årtalet 1249. HT 1952, s. 254.
3) till 7 b: närmare, i närheten av (övre gräns l. värde o. d.). Gubben Jack tycktes vara uppemot sjuttio år, men kry och liflig. Skogman Eug. 2: 76 (1855). Man bemärke att friherrinnan Rudbeck .. ännu uppemot sekelskiftet bar sina gustavianska pocher. Kleen Kvinn. 58 (1910).
Spalt U 446 band 36, 2011