| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
1) till 7, 10: laga l. rusta upp (ngt); förr särsk. med bestämning inledd av prep. till angivande resultatet; förr äv. dels allmännare: göra i ordning, dels: göra om (jfr laga 2 c). ArkliR 1561, avd. 1. Den gambla Churkåpan eller Mässehaken togz effter församblingarnes begiäran och uplagades till ett Altarekläde. VDAkt. 1707, nr 756. Reste jag till Grönöö, där jungfru Ingri .. hade upplagat min kammare och bäddat en .. säng. Tersmeden Mem. 3: 234 (c. 1790). Musköter hemtades från Stockholms förråd, till en del gamla .. och bristfälliga, men de händiga Dalkarlarne upplagade dem till brukbarhet. 2SAH 42: 228 (1867).
2) till 10: tillaga (ngt) på nytt; numera nästan bl. i p. pf. Ty sedan Brudlaget dagen förut har köttet afgnagit, / Och kastat benen i stugan omkring, de åter uptagas, / At de till frukost om måndan igän må kunna uplagas. Strand NeliSuec. 58 (1753). Vad blir det? – Det är hemligt. Nobelmiddagen är en privat fest och Nobelstiftelsen vill inte se menyn upplagad på stan i förväg. DN 10/12 2002, s. A6. —
(14) -LAGD, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. upplagd se -lägga. [jfr motsv. anv. av d. oplagt, t. aufgelegt; p. pf. av upp-lägga] hågad, sinnad, disponerad; särsk. med bestämning inledd av prep. för, förr äv. till; äv. utan prepositionell bestämning, dels med att o. efterföljande inf., dels övergående i pregnantare anv.: glad, upprymd, ”på humör”; numera i sht i satser med mer l. mindre nekande innebörd. Jag känner mig ännu särdeles väl upplagd till arbete. 2Saml. 25: 171 (1840). Så upplagd hade Ulf aldrig sett Figge. Nordensvan Figge 40 (1885). Runeberg var .. icke upplagd att framdraga den grekiska tragedin ur dess hvila. Söderhjelm Runebg 2: 438 (1906). Ingen är upplagd för den sortens skämt nu. Flygt Verkan 18 (2004). jfr o-upplagd. —
(9, 10) -LAGRA, -ing. lagra l. samla (ngt); särsk. om (organ hos) människa l. djur l. växt. TT 1875, s. 173. På vintern, då sjöfarten är stängd, upplagras malmen vid kajen i Luleå. Hedin Pol 2: 8 (1911). Kunskap om de organ där upplagring sker är väsentlig för att bedöma ett ämnes toxiska egenskaper. Miljömed. 9 (1991). —
(10) -LAKA. (†) salta in (fisk). Aff Willam Ebbesonn och Michiel nielsson bårgare i Stocholm til at vplacha en hop tullfisk medh(:) Salt — 3 t:nor. TullbSthm 1566, s. 3 a. GripshR 1596, s. 24. —
-LAND.
1) till 2, om inre del av landområde (sett från kusten); särsk. om handelsområde med viss hamnstad som ekonomiskt centrum; jfr bak-land 1, omland. HH 20: 302 (c. 1640). Ach, Arist, uplandet, Skogarne! där är man likväl i sit fädernesland, Svensk, lyklig! Thorild (SVS) 6: 50 (1781). Då vårt land omsider blev järnvägsmoget avsågs .. (ss.) funktion för våra järnvägar: att underlätta transporterna mellan en hamnstad och dess uppland. Paulsson SvStad 1–2: 413 (1950).
2) (numera mindre br.) till 4, om högre beläget område (från vilket nedfallen nederbörd rinner ned till vattendrag l. sjö). TT 1901, V. s. 41. Bäckens uppland och vattenmängd (har) före 1850-talet varit betydligt större, ty vid den tiden afskars bäcken i sitt östligaste lopp. LD 18/2 1905, s. 4. Östergren (1964).
Ssgr (till -land 1): upplands-bo. (numera bl. i Finl.) invånare i det inre av ett land. Tavaststjerna Marin 8 (1890). Jo, se vi har tagit ner vindstyrkan till 16 meter per sekund för vi hörde att det sku komma upplandsbor med på färden också, skämtade Fagerholm. JakobstT 10/9 1994, s. 4.
-stad. (†) stad i upplandet. Der the sig om .. kiöpzhandel siööstäder och vplandzstäder emellen föreene skole. PrivSvStäd. 4: 288 (1602). RARP 4: 558 (1651). —
(1 e) -LANDA, -ning. förvandla (havs- l. sjöbotten) till land, torrlägga; i sht i pass.; numera i sht dels ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om enskild omgång, dels konkret, om område som har blivit till land, torrlagd sjöbotten o. d. (jfr landa I slutet). FörarbSvLag 7: 230 (1695). Uti Österbotten tyckes .. Lax- och Fjäll-fisket varit i aftagande genom uplandningar. Hermelin PVetA 1773, s. 46. Dystarren .. bidrar .. att upplanda kärr och sumpige ställen. Fischerström 4: 288 (c. 1795). Man har alla skäl at tro, det hela Refvet, efter lång tids förlopp, på det sättet uplandas. VetAH 1795, s. 196. Under seklernas lopp har hafvet här lemnat efter sig vidsträckta upplandningar, så långt ögat når. Nygård Päivärinta Bild. 4: 31 (1887). jfr strand-upplandning.
Spalt U 545 band 36, 2011