| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
1) tränga upp (se tränga upp 1) (ngn l. ngt); äv. med saksubj.; numera nästan bl. i p. pf. Jag blev uppträngd mot en vägg och hotad med stryk. UUKonsP 9: 16 (1671). Stenar .. mot hvilka sjögången .. uppdref vågorna med buller, så att de .. uppträngde en fradgande rök genom stenarnas mellanrum. MoB 5: 112 (1784).
2) tränga upp (se tränga upp 2) (ngnstans ifrån); äv. oeg. l. bildl.; förr äv. refl.; numera i sht i p. pr. Det finns risk för uppträngande fukt i källaren. När töknot Wätska sig af Jordene uptrenger. Spegel GW 155 (1685). Rysslands .. snart uppträngande makt. 2SAH 4: 41 (1804). Vid det förra (anfallet) uppträngde fienderna ända till hjertat af ön. Holmberg Nordb. 53 (1852). —
(10) -TRÖSKA, -ning. (numera bl. tillf.) tröska (färdigt) (säd o. d.). NorrlArbL 60 (1764). Då den sist erhållna sädesskörden kan anses någorlunda upptröskad och till sitt belopp känd. StatistT 2: Förhandl. 153 (1864). —
(11) -TRÖTTAD, p. adj. [p. pf. av trötta upp l. upp-tröttas] (†) trött, uttröttad. KKD 10: 236 (1702). Jag var så upptröttad af allt bråket. Reuterdahl Mem. 230 (1859). Östergren (1965). —
(11) -TRÖTTAS, v. dep. (†) = -tröttna. Isogæus Segersk. 493 (c. 1700). (Kristus) lär, wi skole ei uptröttas med en hast, / Men tåligt bära här hwars annars swaghets last. Lybecker 174 (c. 1715). —
(11) -TRÖTTNA, äv. -TROTTNA, -else. (†) tröttna (helt o. hållet), bli trött; särsk. överfört l. bildl., om ngt sakligt; jfr -tröttas o. tröttna upp. BtSödKultH 12: 73 (1597). På den händelsen at Hästarne .. uptrötna, bör Post-Ryttaren sig ombeflita andra Hästar under wägen at anskaffa. Stiernman Com. 6: 480 (1718). På samma sätt, som någon vid ett tillfälle skänkte den upptröttnade kampen sitt förakt, ernade jag att skänka min älskarinna mitt. Livijn 1: 188 (1817). Östergren (1965). —
(7 c) -TUKTA, -an (se avledn.), -else (se d. o.), -ning; -are (se avledn.).
1) (numera bl. tillf.) uppfostra (se d. o. 2) (ngn); förr särsk. (med inbegrepp av o. särskild tanke på upplärning l. utbildning) i förb. med bestämning inledd av prep. (ut)i l. till betecknande (tros)lära l. viss färdighet o. d.; äv. (o. numera i sht med anslutning till upp 10 a): (med stränghet) tillrättavisa l. bestraffa (ngn); jfr tukta upp o. -föda, v. 2. The menn som fatige diekner läre och vptukte skole. G1R 16: 504 (1544). På dedh vngdomen, må till nyttige Konster blifua uptuchtadh. CalmPriv. 59 (1620). Han haffwer födt och optuchtatt, tuänne hanss söner, dän ena war 5 åhr gammal och dän andra – 7. åhr enär de komme till honom. ÅngermDomb. 18/11 1641, fol. 181. Förmyndare skal låta then omyndiga uptuchtas i rätta ewangeliska läran. ÄB 22: 2 (Lag 1734). (Han) fick sig en läxa, så han hängde huvudet och såg ut som en upptuktad skolpojke. Fridner Ensam 121 (1929). jfr o-upptuktad.
2) (†) med avs. på växt: driva upp. PH 10: 446 (1775). Spetshagtornen kan lätt upptuktas till träd. Agardh o. Ljungberg III. 1: 274 (1857).
Avledn. (till -tukta 1): upptuktan, r. l. f. (numera mindre br.) upptuktelse. G1R 29: 561 (1560). Östergren (1965; angivet ss. sällan förekommande).
-TUKTELSE. [till -tukta] motsv. -tukta 1: uppfostran; äv. (o. numera nästan bl.): (sträng) bestraffning l. tillrättavisning, uppläxning, i sht i uttr. ta ngn i upptuktelse; jfr upptuktan. E14R 1561, s. 230 b. At Föräldromen och Lärefädrom .. aldrig .. wedergiällas, för det goda som man af dhem igenom Optuchtelsens Omsorg hade undfått. JReenstierna hos Columbus BiblW a 3 a (1687). Vore min bror här skulle han ta er i personlig upptuktelse. Siwertz Tråd. 158 (1957).
Ssg (†): upptuktelse-hus. (†) tukthus (se d. o. 1). Schmedeman Just. 578 (1669). BL 12: 294 (1846; om förh. på 1630-talet). —
(10) -TUMMA, -tumning. skogsv. mäta upp (ngt, i sht timmermängd i skog) (urspr. o. eg. i tum); jfr tumma, v.1 TSkogshush. 1881, s. 157. För Gellivare skifteslag, där den ej upptummade skogen intogs, .. utgjorde vedskogens värde 33% af den upptummade skogens värde. SkogsvT 1908, s. 303. —
-TVINGA.
1) till 1: (gm tryck l. press) tvinga (ngt) att röra sig uppåt; äv. bildl.; numera nästan bl. i p. pf.; jfr tvinga upp 1. Eurén Kotzebue Cora 92 (1794). (Skrivarten) nedsänkes ej till platthet eller låghet, och upptvingas aldrig till svulstighet. Moberg Gr. 76 (1815). (En pump) upptvingar vattnet, hvilket i form af dusch åter nedfaller i bassinen. TT 1871, s. 321.
(12) -TVINNA, -ing. [fsv. uptvinna] lösa upp (ngt tvinnat) (särsk. abs.); äv. (o. i sht) i pass. övergående i dep.: tvinna upp sig. När (båg)senan .. hastigt lös-släpptes, uptvinnades tågen. Lefrén Förel. 1: 88 (1818). Man kan .. (vid omkastsöm) endast begagna .. finaste silke, eller ock .. upptvinna av en grövre sort. Sömnadsb. 19 (1915). —
-TVÄTTA, -ning.
1) till 10: tvätta upp (ngt); förr särsk. med avs. på död kropp: göra ren. (Plymer) som han hafwer vptwättat och renoverat. KlädkamRSthm 1662, s. 124. Liket upptvättades och balsamerades. BL 5: 10 (1839).
2) (†) till 11 a, i p. pf., med avs. på tvål l. såpa o. d.: vid tvättande förbrukad. Ähr optuettat på kläder Twåll .. Såpa. GripshR 1585, s. 126. Är uptuettadt i kyrkionnes kläder, twåål – 16 st. BtÅboH I. 1: 76 (c. 1613).
Spalt U 740 band 36, 2011