| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPPVÄXT up3~väk2st, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
förhållandet l. tillståndet att växa upp, uppväxande; särsk.
a) motsv. UPP-VÄXA a; särsk. konkretare: tid då ngn växer upp, uppväxttid, särsk. pregnant, med inbegrepp av l. tanke på förutsättningar l. sammanhang l. miljö o. d. under denna tid. Effter thet at han i sin upvext mångestedes varit hadhe .. var han vorden een .. frijmodigh man. LPetri Kr. 56 (1559). (Konung Eriks söner) wore strax i upwäxten Männ för sig. Peringskiöld Hkr. 1: 136 (1697). Jag skriver en berättelse om en elvaåring som vänder sig in i en annan värld .. Det jag skildrar är en övertypisk uppväxt. Myrdal AnnanVärld 245 (1984).
b) (numera bl. tillf.) motsv. UPP-VÄXA b; särsk. dels konkretare, om enskild omgång av uppväxande, dels konkret, om resultatet. När Humblen alt för öfwerflödige upwäxter hafwer, må man de unge afskära. Bromelius Lup. 65 (1687). En snabb uppväxt af de lösa trädslagen. TT 1900, Allm. s. 213.
c) (numera bl. tillf.) motsv. UPP-VÄXA c: ökning l. stigning l. utveckling, förr särsk. i fråga om (ett lands l. samhälles) välstånd, närmande sig l. övergående i bet.: tillväxt; förr äv.: upp- l. tillkomst. RA I. 1: 352 (1544). Förhielpe och befordre .. (Sv.) till god upvoxtt, förmerilse och all lycksaligh velfärdtt. G1R 29: 576 (1560). När then orsaak, aff hwilken thetta Fall hadhe sin vpwäxt .. wardt kunnigt och i Liuset fördt, tå (osv.). Carolstadius Pest. D 1 a (1620). (Om) åtskilliga ställen på jorden befinna sig i uppväxt, så äger motsatsen rum med andra: de sjunka mer och mer. Kjellén UndInfl. 9 (1893).
-MILJÖ. SvLärT 1924, s. 145. Författaren belyser .. arvsanlagen och uppväxtmiljöernas betydelse för barnets utveckling. PedT 1963, s. 66. —
-ORT. jfr ort, sbst.1 II 3. Söderhjelm Runebg 1: 15 (1904). Ockelbo .. Uppväxtort för Daniel Westling, blivande prins. DN 16/5 2010, Söndagsbil. s. A29. —
-SKILDRING. (litterär) skildring av ngns uppväxt. Den självbiografiska barndoms- och uppväxtskildringen Gäst hos verkligheten, från 1925. 3SAH LXXXIII. 1: 19 (1975). —
(a, b) -TID. (uppväxt- 1871 osv. uppväxte- 1624) tid då ngn l. ngt växer upp. Rudbeckius Starcke B 7 a (1624). De ledsamma erfarenheter han under sin uppväxttid fått göra. PT 1900, nr 222 A, s. 3. SkogsvT 1904, s. 279 (i fråga om björkar). —
-VILLKOR~02 l. ~20. villkor l. förutsättning som gäller för ngns uppväxt. Att vi måste öka samhällets kontroll när det gäller barnens uppväxtvillkor. DN 14/4 1976, s. 2. —
-ÅLDER. om den ålder då man växer upp (från barn till (full)vuxen); i sht i sg. best.; jfr -tid, -år. Såsom allmän regel qvarstår .. att under uppväxtåldern mycket sömn behöfves. SvFlicksk. 188 (1888). —
-ÅR. särsk. i pl., till a; jfr -tid, -ålder. Tegnér Armfelt 1: 7 (1883). Alla minnena från de kärlekslösa uppväxtåren hade samlat sig i ett agg till modern, som outplånligt bränt sig in i hans sinne. Lundegård Prins. 53 (1889).
Spalt U 771 band 36, 2011