Publicerad 2012   Lämna synpunkter
URETER ɯre4ter, r. l. m.; best. -n (PH 5: 3079 (1751) osv.) ((†) -tren Acrel Chir. 218 (1759), Acrel Chir. 402 (1775)); pl. ureterer urete4rer (TLäk. 1835, s. 270, osv.) ((†) ureteres Forsius Phys. 244 (1611)); äv. URETÄR ɯr1etä4r, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ter (-th-) 1611 osv. -tär 1908 (: uretärsten) osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. ureter, fr. uretère; av nylat. ureter, av gr. οὖρητήρ, urinrör, urinledare, till οὖρέω, frambringa vatten, urinera]
(i sht i fackspr.) urinledare. Ureteres äre two Pisseådror, eller Rännor, som .. föhra pisset .. till watublåsan. Forsius Phys. 244 (1611). Den wänstra Urethern war ganska wid, och den högra af wanlig widd. PH 5: 3079 (1751). Dessa ledare (uretererna) äro så tjocka som en blyertspenna. Wretlind Läk. 8: 8 (1900). Vid mätningar på 19 patienter med reflux har man endast i ett fall kunnat konstatera avsaknaden av tryckvariation i uretern. SvD 19/12 1969, s. 19.

 

Spalt U 845 band 36, 2012

Webbansvarig