Publicerad 2012   Lämna synpunkter
URGYTTJA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(äv. uhr-, vhr-, vr-, -t-, -ia; äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
[fsv. urgytia; vbalsbst. till en ssg av UR, prep. o. adv., o. GJUTA, v.; jfr fht. irgiozzan (t. ergiessen), feng. agēotan, utgjuta, förspilla (se TJohannisson VerbPostverbPartKomp. 101 f. (1939))]
(†) slöseri, slösaktighet. Nidhskap är wärre än uhrgyttia. Törning 117 (1677). Wällust hafwer så omsider wälde fått, / At then för kraslare och armling skulle skattas, / Som lät i någon ting en slik vhrgyttia fattas. Spegel ÖPar. 41 (1705). Jag wil eij heller then vhr gyttian länge lasta. Spegel SalWijsh. 35 (1711). Ihre (1769).

 

Spalt U 847 band 36, 2012

Webbansvarig