Publicerad 2012   Lämna synpunkter
URKVÄDINS l. URKVÄDENS, adj. oböjl.
Ordformer
(-qvädens (-w-) 1734 (: urqwädens-tider)–1752. -qvädins (-w-) 1733–1789 (: Urqvädins-berg))
Etymologi
[av UR- o. en med KVÄDA, v.2, besläktad efterled; med avs. på bildningssättet jfr OKVÄDINSORD]
(†) urgammal; särsk. i uttr. ifrån urkvädins tider, sedan urminnes tider. Alla kringliggande platzar snackade om forna sagor och ur-qwädins märkwärdigheter. Dalin Arg. 1: 136 (1733, 1754). Hwarken med urqwädins eller nyskapade och obegripeliga ord. Dalin Arg. 1: 298 (1733, 1754). Wåre wittre Häfdatecknare intyga .. at i Swea Rike, alt ifrån urqwädens tider, bodt ett folk, som warit .. oförskräckt. Trozelius Rosensten Inledn. 1 (1752). At wattnet wid detta Landet ganska ansenligen ifrån Urqwädins tider blifwit minskadt. Åhstrand Öl. 212 (1768).

 

Spalt U 856 band 36, 2012

Webbansvarig