Publicerad 2012   Lämna synpunkter
URMODIG ɯ3r~mω2dig, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. uhr-)
Etymologi
[sannol. till uttr. ur mod l. ur modet (se MOD, sbst.3 2 b γ) efter mönster av ALAMODIG; den starkare bet. i nutida språkbruk torde bero på inflytande från sådana ord som UR-GAMMAL o. UR-ÅLDRIG]
som fullständigt (o. för länge sedan) har gått ur modet (se MOD, sbst.3 2 b γ), synnerligen omodern l. gammalmodig l. föråldrad; i sht förr äv. med svagare bet.: omodern osv.; jfr -MODIG, adj.2 (se sp. M 1257). Urmodiga datorer. Urmodig lagstiftning, kvinnosyn. En uhrmodig Dygd. ÖB 48 (1712). Ordens .. förslitne och urmodige böjelser (bör ej användas). Hof Skrifs. 234 (1753). Et Tenstop, gammalt och urmodigt, samt till formen långt och smalt. VDAkt. 1798, nr 376. På sig har de urmodiga randiga baddräkter. KvällsP 19/3 2003, s. 6.

 

Spalt U 857 band 36, 2012

Webbansvarig